Det här inlägget handlar inte om dig som har barn, utan min egen far! Han är 54 på pappret men i hans sinne är han fortfarande tonåring!
Han hade tydligen glömt bort hur han gör under sin semester (han & mina syskons mamma har alltid delat upp deras semester veckor), han har 5 barn, men de 2 yngsta kräver mer pappa-tid. De är 16 & 13 år, & de är inte vuxna & de kan inte klara sig själva. Han hade tydligen glömt bort & sagt till deras mamma att han skulle åka bort i 2 veckor med sin nya särbo. UTAN att fråga om det gick bra, det sa han efteråt. För tydligen som jag har fattat så har hans nya särbo bestämt att de skulle vara borta i 2 veckor (nu vet jag inte om det är 100 % säkert). & mina syskon vill inte hänga med för dit de ska är mitt ute i skogen, ingen nära ungdomsvänligt ställe att åka till, kan fiska men hur kul är det i 2 veckor varje dag?! & se gubbar dricka alkohol var & varannan kväll? Nej jag förstår att yngsta brorsan sa nej till det när farsan frågade! Även om han skulle få ta med en kompis. Syrran då? skulle hon oxå få ta med en kompis då?
Min far är en sån person som blir skit sur & arg när vi andra i familjen inte vill göra det han vill. För han kan inte acceptera det.
Men nu hade visst mina yngsta syskons mamma läsit lusen av honom så de skulle bli tvungna & åka hem tidigare för hon själv ville ha en vecka utan barnen. Far hade då visst tagit åt sig...
Jag har nu inte pratat med min far på säkert 3 veckor om inte mer, jag har lust & ringa han & fråga om jag kan åka ut till han nån helg, även om jag vet att han ska resa bort. Men jag har lust & säga då: "Jasså så ni har åkt bort, ja det har jag inte hört. Vad roligt, jag som hade tänkt & besöka dig". Nej jag tänker inte ringa han! Blev arg när jag fick veta allt av mina syskons mamma. Fars nya visste sen tidigare att far har 2 barn som kräver mer tid. Men det blundar man visst för. Jag hoppas verkligen att far ägnar sin tid åt syskonen när de är väl där.
Jag hade tänkt & fråga om han kunde hjälpa mig ekonomiskt för jag får varken a-kassa på ett tag & jag får inte pengar på något annat sätt (lönen för juni blir inte bra, för jag får pengar för en dag). Jag ringde till min mamma & förvarna henne att hon skulle få hjälpa mig yttligare mer.
För jag har slutat & ringa min far för han ringer inte mig.
Tur att min mamma är snäll. & tur att mina syskon har en bra mamma som frågar vad de vill göra! & tur att jag & mina andra bröder är tillräckligt vuxna som har ett eget hem.
Nu kanske du tror att min far är en dålig far, ja ibland & ibland kan han vara den bästaste. Jag trodde han kunde tänka, men tji fick jag.
Nästa inlägg jag skriver blir ett positivare!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar