... trött & irriterad fast jag VET att det är hennes sjukdom som gör det & hon själv kan inte rå för det. Men det är jobbigt & ha en nära släktning som har demens, inte så kraftig men tillräckligt mycket för att hon ska må dåligt.
Det är påfrestande & ha det på det viset, & jag har ingen hemma som jag kan ventilera mig mot. Så sorry mina läsare ni får ta smällen men jag måste få skriva av mig här, detta är min borg!
& nu har jag även "den" veckan med, & då blir det lite sämre med.
Ja jag vet jag ska tänka att hon är sjuk, men ibland måste jag få säga mitt.
Visst älskar jag min underbara fina & rara farmor. Det kan inte va lätt & gammal & man märker dag för dag att sitt liv förändras. Hon blir 90 i nov. & nu planerar hon kalas.
Jag vill inte "tjata" om detta inför mina fastrar & far för det är säkert ännu jobbigare för de. Eller mina släktingar.
Var hos henne idag, var trevligt. Efter det passade jag på & hälsa på mormors syster. :) Hon är lik mormor tycker jag så det kan va jobbigt men samtidigt roligt & gå dit.
Nej nu känner jag att jag måste sluta, tårarna kom.
1 kommentar:
Ja, fy det är inte lätt när de blir dementa. Min farmor kan vara lite halvsnurrig från och till (hon är också 90) och det är jobbigt när hon knappt känner igen en. Ibland tror hon att jag är min mamma och snurrar till det ordentligt. Det känns inget kul alls.
Men vilken tur att din farmor har dig som sköter om henne. Men glöm inte bort att ta hjälp av andra släktingar, det är ju inte bara ditt ansvar.
Skickar lite styrke kramar
--KRAMAR--
Skicka en kommentar